För snart 20 år sedan var den japanska biltillverkaren Nissan konkursfärdig och franska Renault kände att de stagnerat i sin utveckling på marknaden. Det intressanta var att de var etablerade på så olika marknader och med olika produkter, Nissan i Asien och USA och Renault i Europa. Samarbete i någon form lockade därför båda. Men erfarenheten säger att hopslagningar av företag sällan blir någon framgång. Den väg man valde var därför ett korsvis ägande där Renault äger 43.4 % i Nissan och Nissan 15 % i Renault.

”You can make companies work together even if they are on different continents. One company does not need to take over the other, nor is it crucial for both companies’ cultures to meld into one. Preserving distinct styles helps each company’s employees identify with their employer and stay motivated,” sa Carlos Ghosn, som blev vd för båda företagen.

Han liknade arrangemanget vid ett äktenskap. ”A couple does not assume a converged, single identity when they get married. Instead, they retain their own individuality and join to build a life together, united by shared interests and goals, each bringing something different to the union. In business, regardless of the industry, the most successful and enduring partnerships are those created with a respect for identity as the constant guiding principle.”

Ghosn fortsätter: ”It was our decision to take the WIN-WIN approach. We focused on projects that both companies could benefit from while respecting and maintaining independence between both brands. We were diligent in the way we shared best practices and searched for synergies”

Renault lärde av Nissans produktionssätt och Nissan övergav keiretsu, den japanska traditionen att arbeta nära sina leverantörer. Därigenom minskade deras inköpskostnader med 15%. Nissan började också ge löneförhöjningar och tillsätta chefer efter personliga utvärderingar, inte efter anställningstid och ålder.

Med åren har det visat sig att Renault och Nissan är ett av få framgångsrika samgåenden mellan olika företag. Tillvägagångssättet har de använt fler gånger. Nissan och Renault äger sedan 2010 1.55 % vardera av Daimler-Benz och det har bland annat gjort att Renault Kangoo säljs med Mercedesfront.

Mycket har det här tillskrivits Carlos Ghosn och hans förmåga att överbrygga kulturella skillnader och få andra att se värdet i att lära av andra. Kanske hans mångkulturella bakgrund spelar in. Han är född i Brasilien, senare uppvuxen i Libanon och utbildad i Frankrike. Innan han började arbeta för Renault var han chef på Michelin i både Syd- och Nord-Amerika. Det många undrar är därför hur det går när han slutar. Det har han ju flaggat upp för vid flera tillfällen. Det väcker den gamla frågan hur mycket en person kan betyda för en verksamhet.