Har du haft en Nokiatelefon? Det är mycket troligt. För 10 år sedan hade de över 40% av marknaden för mobiltelefoner. De förstod vad marknaden ville ha och tillverkade telefoner både för affärsvärlden och för massmarknaden, hållbara telefoner med lång batteritid och dessutom fanns både spel och almanacka i dem. Ingen verkade kunna rubba deras dominans, varumärket hörde till världens tio starkaste och självförtroendet stod på topp.
Sedan kom fallet och nu efteråt ger sig många på att analysera varför det gick som det gick. Förklaringarna är många: Man säger att deras mjukvara inte höll länge och när de till slut valde Microsoft som leverantör och senare ägare var det redan för sent. iPhone kom med ett stort utbud av appar som gav helt nya användningsområden för telefonen och telefoni handlade inte längre främst om röst. Nokia var tidiga med touchscreen men trodde inte helt på idén och släppte de andra tillverkarna för långt framför sig.
Två professorer, en finsk och en från INSEAD Business School, intervjuade 76 personer som var med under den här tiden som chefer på olika nivåer. De pekar på att det fanns djupare liggande orsaker till stagnationen. Vad som först slog dem var att den högsta ledningen var känd för sina temperamentsfulla utbrott. Ingen vågade därför komma med dåliga nyheter till dem eftersom de då kunde bli utskällda och hotade med sparken. Det gjorde att man till och med ljög för ledningen och friserade tekniska och ekonomiska rapporter. Följden av det blev i sin tur att utvecklare och säljorganisation fick orealistiska förväntningar på sig. Till skillnad från Apple saknades tydligen också mjukvarukompetens i den högsta ledningen. Man fortsatte ändå att tjäna 600 miljoner dollar per år på patent som både Apple och Samsung använde vilket också bidrog till en falsk känsla av säkerhet och dominans.
Mats Alvesson och Andre Spicer beskriver i sin bok the stupidify paradox Nokia som ett företag med en kultur som fastnat i optimism. När någon dristade sig komma med dåliga nyheter ersattes denne omedelbart med någon som ansågs mer “hängiven”. Det var ofta en yngre person som lovade att fixa det andra misslyckats med.
Till slut kom ändå verkligheten ifatt dem. Att leda en verksamhet grundad på en falsk bild av verkligheten, ovilja att lyssna på dem som egentligen vet och med rädsla som dominerande känsla går aldrig i längden. År 2000 var Nokias börsvärde 2300 miljarder kronor. Microsoft fick sedan köpa hela mobiltelefondelen för 47 miljarder kronor 2013. Då hade ändå forskning och utveckling kostat 245 miljarder från 2008 och framåt utan att utvecklingen kunnat vändas.
Nu kommer ändå nyheten att en grupp tidigare Nokiachefer startat ett bolag som köpt loss mobilrättigheterna från Microsoft för tre miljarder kronor och dessutom ska kunna använda Nokias namn på nya produkter genom ett licensavtal. Vi får se hur de lyckas!